Babykonsumtionshetsen

”ni vill väl det bästa för ert barn”
”Jo det är klart.”
”Ja, då måste ni köpta detta. Och detta. Och detta, detta, detta och detta…”

Det är faktiskt helt sjukt vad mycket grejer man förväntas tro sig behöva som blivande förälder. Vi tröttnade nog ganska snabbt både jag och Josefine. Så vi har köpt rätt mycket begagnat. Och fått en hel del begagnade kläder. Halva barnvagnen och hela vaggan är begagnad. Badkar och åkpåse fick vi av en av två av mina arbetskompisar (tack Maria och Helen). I julklapp fick vi en babysitt och ett bärskynke. Fint.

Vi har råd att köpa allt nytt. Det är ju en prioriteringsfråga rent ekonomiskt. Men har vi råd att alla köper allt nytt i miljökapital räknat. Nej det har vi såklart inte. Vårt barn kommer förmodligen växa upp med ännu tydligare konsekvenser av människans klimatpåverkan än vad vi hittills sett. Och denna påverkan blir såklart inte nämnvärt mindre av att han/hon badar i ett begagnat badkar. Så dum är jag inte att jag tror det. Men jag tror att jag har möjlighet att ändra mina egna konsumtionsmönster. Och att ett förändrat mönster kan göra långsiktig skillnad. Och om vi ger badkaret vidare har en person till låtit bli att köpa nytt.

Men marknaden är ju god. Den ger människor jobb. Nja, jag är inte så säker på att markanden är allt igenom god. Det finns rätt mycket baksidor också. Och om det är jobb jag vill skapa med min konsumtion så är det bättre att jag köper dyrare mat och spenderar mina pengar på upplevelser. Närmaste åren kommer det dock ge sig med automatik. Pengarna kommer banken vilja ha i utbyte mot vår lägenhet. Men sen… :-)

Oj. Dethär blev mera marknadstankar än babytankar inser jag. Men det får väl vara så. Kanske har graviditeten och ”införköpen” fått mig att fundera lite på min egen överkonsumtion.