krismedvetenhet

Krismedvetenhet kan vara ett sjukt tråkigt begrepp som bara påminner oss om hur illa ställt det är med våra relationer, vår organisation eller vårt företag. Men det kan också vara ett väldigt hoppfullt begrepp som sporrar oss att göra annorlunda.

Klimathotet för tillfället till exempel. Det minsta man kan begära av världens ledare, och oss alla som konsumerar, är väl lite rimlig krismedvetenhet.

Som vanligt för tillfället snöar jag in på kyrkan när jag tänker och funderar. Efter gudstjänsten, som jag skrev om här för några dagar sedan, hamnade jag brevid en tant i 70-årsåldern på kyrkkaffet. Trevlig. Vi pratade lite om församlingens barn och ungdomsverksamhet.

-är du engagerad i någon grupp?
-nja, inte i någon verksamhetsgrupp. Men i en grupp som har fått det roliga uppdraget att kolla på långsiktigheten. Och se hur vi kan få riktning och fart i det vi längtar efter.
-jaha?
-jo, vi har ju inte så mycket barn och ungdomsverksamhet över huvud taget för tillfället.
-va?
-nej, inga konfirmander till exempel. Det har vi inte haft på några år
-jodå. Vi har haft stora grupper. Säger tanten
-öh, nej. För några år sedan hade vi konfirmander. Men några stora grupper kan vi inte påstå att det var.

Sen pratade vi vidare om lite av varje. Bland annat hennes son som flyttat till Kina.

Det där samtalet har jag funderat vidare på. Och jag tror att det är ett bekymmer i rät många församlingar. Vi vägrar att se hur stora behov vi har av förändring. Om hennes bild vore sann: att vi har stora konfirmationsgrupper, och därtill andra stora barn och ungdomsgrupper, då vore läget ett annat. Men tyvärr har hon fel. Väldigt fel.

En av nycklarna i att få till ett förändringsarbete tror jag är att vi har en någorlunda sann bild av nuläget.

Det är inte så långsökt att dra paralleller till Gemensam Framtid, och alla de över 800 lokala församlingar som utgör det samfundet. Vi kan låssas att allt är frid och fröjd, och sakta men säkert dö ut. Eller också väljer vi att se hur vi verkligen mår, och gör något för att förändra det. Stora delar är bra redan idag, men andra delar är allt annat än friska. En superstor utmaning för Gemensam Framtids ledare är att prioritera. Det finns galet mycket man skulle kunna sats på. Men det funkar inte så. De måste prioritera. Och de måste prioritera sådant som får lokala försmalignar att blomstra. Innan blomstrandet tror jag att en församling behöver bli krismedveten. Och kanske är det ett av ett samfunds tristaste men viktigaste uppgifter: att hjälpa församlingar til en någorlunda nykter krismedvetenhet.

Intensiv vecka

Rätt mycket jobb den här veckan, och en del pluggande. Tror att jag klarade dagens tenta. Imorgon är första regionala bildarmötet på jobbet. Gävle och Region Mitt är det som gäller. Nästa helg Örebro och Region Svealand. Viktiga avstamp i equmenias och Gemensam Framtids väg framåt. Sen hinner dessa två möten utvärderas i december och så kör vi fem på raken i januari/februari 12 januari – 9 februari.

Mitt i det råkade det ringa en mäklare igår och säga att det fanns en lägenhet vi ville ha. Så nu har jag och frun bränt mer pengar än vi har. Men banken är ju snäll. Inflyttningsfest i mars.

Slås ibland av hur sjukt meningsfullt jobb jag har. Rätt nöjd att ha det så. Mycket kunde såklart varit annorlunda och roligare. Absolut. Men ändå. Det känns oftast bra. Hade det inte gjort det hade jag nog inte fortfarande stått kvar vid datorn på kontoret en sen fredagskväll.

Det känns meningsfullt just av en enkel aneldning. Jag tror att regionerna, som jag har uppdraget att jobba med, är en sjukt viktig nyckel i equmenia och Gemensam Framtid. Två organisationer i En stor rörelse. Som skulle kunna rymma många fler! Fokus i den gemensamma rörelsen är, och skall vara, den lokala föreningen och församling. Regionen kommer bli en av rörelsens viktigaste resurser i att stödja och utmana det lokala sammanhanget. Kan bli riktigt nervös när jag tänker på hur galet viktigt det är att detta blir bra.

Mitt i alla funderingar om regioner och husdjursavel har vi alltså lyckats köpa en lägenhet. Och störst av allt, det som förundrar mest, helt ojämnförbart med allt annat, är att det växer en liten krabat inne i Josefine. Idag hade han/hon hicka.

På sätt och vis. Strunt samma hur det går med tentan, regionerna och lägenheten. Bara han/hon får det bra. Men, det är klart, jag hoppas han/hon kommer växa upp i en rörelse med bra regioner, bo i en sjysst lägenhet och ha en pappa som har en kandidatexamen i husdjursvetenskap.

att vara med

Fick en intressant reaktion via twitter på inlägget om ursäkter: ”Uttalandet om ursäkter är väl snarare ett förakt mot ödmjukhet. Tyvärr vanligt hos härskande ledare”. Helt klart värt att fundera vidare på.

Men en annan grej som jag inte blir klok på: Att vara med men ändå inte. I en rörelse, till exempel.

Jag är med i några olika rörelser. Bland annat Gemensam Framtid, där jag också jobbar 75%. En diskussion som förs rätt flitigt i den rörelsen är huruvuida man som medlem är medlem i en lokal församling och rörelsen som helhet. Eller om man bara är med i den lokala församlingen. Inte minst om man börjar prata om medlemsregister blir de olika synsätten tydliga.

För min del är det solklart så att jag ser mig som en del av hela rörelsen, inte bara min församling. Mitt engagemang och min gemenskap har jag framförallt lokalt, men jag är tacksam över att vi är över 100 000 (hela GF) istället för 1500 (min lokala församling). Jag gillar att vara del av något större. Är också glad över att rörelsen i sin tur är en del av globala rörelser med hundratals miljoner aktiva.

Gemensam Framtid skall snart börja ge ut några nummer av en medlemstidning, vilket innebär att jag och frun kommer få hem både EFK:s och GF:s medlemstidningar (yes, vi är lite frikyrkofreeks). Inför det faktum att alla medlemmar som finns i GF:s register kommer få tidningen har det framförts en del funderingar. Bland annat  ”Att GF går över huvudet på församlingarna och kommunicerar direkt med medlemmarna”, ”att man inte vill ha en massa reklam”.

Är församlingens medlemmar församlingens? Ja visst, men över vems huvud är det man går? Vem är församlingen? Skall pastorn granska först? Vad är pastorn i så fall rädd för att det skall stå? Eller ordföranden för den delen, skall han eller hon godkänna vilken kommunikation som når den ensklide? Har den enskilde bett om detta filter?

Om och det nu skulle visa sig att det står en massa saker i en medlemstidning som ensklida medlemmar inte håller med om, eller för den skull en hel församling inte håller med om. Då kan ju det på ett positivt sätt väcka samtal. Kanske leder det till att rörelsen inser att man är så oöverens att man får bilda 23 nya rörelser, eller i alla fall två nya. Eller också leder det till att vi hittar ett sätt att hantera vår lik- och olikheter.

Jag vill inte att ordföranden i min församling, eller pastorn, censurerar min rörelse. Jag vill veta vad som händer även på andra ställen.

Jag betraktar vare sig den information jag får angående min lokala församling eller den jag får via EFK:s medlemstidning – och snart ockå GF:s – som reklam. Om jag skulle göra det skulle jag be den som är registeransvarig att kryssa i att jag inte vill ha information. Jag vill inte att någon annan skall göra det valet åt mig.

Om det via kommunikation skulle komma fram att min församling står för saker jag absolut inte står för så skulle jag lämna. På samma sätt med min rörelse, om det kommer fram att den rörelse jag är en del av står för saker jag inte håller med om skulle jag verka för att min församling lämnade den rörelsen.

en bra oneliner

Ibland är predikningar i kyrkan bra, och ibland är de lite mindre bra. I går lyssnade jag på en som faller i kategorin bra. Kanske till och med riktigt bra. Det var dessutom i min egen församling, så det känns extra roligt.

Lasse Svensson, kyrkoledare för Gemensam Framtid, och tillika min chef, var inbjuden för att predika och svara på frågor vid kyrkkaffet. Temat var ”att lyssna i tro” eller något liknande. Bland annat pratade han om kampen att fortsätta lyssna när man inte hör något från Gud. ”Det är liksom ingen ide att lyssna någon annan stans, för det är Jesus som är vägen sanningen och livet” 

Här finns hela om du vill lyssna

Känns det för långt så kan du få de nitton minuternas bästa formulering, helt subjektivt bedömt av mig: man kan vara helhjärtad utan att vara tvärsäker.

Hade jag varit en såndär pastor eller annan ledare som twittrade oneliners så hade jag slängt ut den formuleringen på twitter utan att tveka.

Om vi skulle vänta med att vara helhjärtade tills vi var tvärsäkra, då skulle det inte bli mycket gjort. Om politiker skulle vänta med att agera innan de var helt tvärsäkra på att deras förslag var vattentätt och det bästa mänskligheten skådat, då skulle ingen våga bli politiker. Om ingen vågade testa sin företagsidé innan han/hon visste om det skulle bära, då hade vi inte haft så många företag. Ja, du fattar.

Fler helhjärtade och färre tvärsäkra. Det skulle bli ett roligare samhälle

mjuk övergång

ska börja plugga igen i morgon. Börja pendla till lantbruksuniveristet i Uppsala. Känns lite nervöst, oklart om jag kommer fatta allt. Mina grundkyurser i biologi, kemi och statestik ligger liksom mer än fyra år bak i hjärnan.

Har lyckats få till ett bra övergångsmöte mellan kyrka och jordbruk idag. Ska träffa LRF-människa för att prata folkrörelsedemokrati. Helt enkelt utifrån frågan ”vad kan Gemensam Framtid lära sig av Lantrbrukarnas riksförbund?”

Idag bland annat delaktighetsfrågor inom kyrka och lantbruk. I morgon ekonomi och regionfrågor i kyrkan på förmiddagen. Upprop och introduktion till kursen i husdjursavel på eftermiddagen.

Från och med denna vecka kommer nog hösten bli något förvirrad. Det blir nog bra!

församlingsutveckling

Ofta är mitt jobb helt okej. just nu är det bättre än så. från lunch till lunch, idag till imorgon, har vi ett möte i GF och equmenia kring församlings och föreningsutveckling. För tillfället pratar Lennart R om lärdomar från GF:s systerkyrka i USA.

Om man jobbar i kyrksvängen på ett eller annat sätt borde nedanstående upplägg få det att vattnas i munnen :-)

Prelimnärt program
13.00 Inledning och presentation
13.30 Vad gäller saken? Per Westblom, församlingskoordinator, GF
14.00 Samtal om och komplettering av frågeställningen
14.30 Ett handledarperspektiv, Doris Bernhardson, handledare för Rotebrokyrkan och Norrtälje baptistförsamling, samt medlem i Valsätrakyrkan.
15.00 Kaffe
15.30 Föreningsutveckling i relation till församlingsutveckling. Likheter, skillnader och samordning. Magnus Sternegård och Ida Hennerdal, equmenia.
16.00 Respons
16.30 Regionernas betydelse och samverkan med det nationella arbetet. Johan Arenius, regionssamordnare , GF
17.00 Samtal i stor grupp om regionerna i allmänhet och de gemensamma utvecklarna i synnerhet.
17.30 Middag på EC
18.15 Lärdomar från Evangelical Covenant Church, Lennart Renöfält, distriktsföreståndare i SMK, tidigare projektanställd för fokusområdet Uppdraget.
19.00 Samtal och preliminära slutsatser angående ”vad?” och ”hur?”
20.00 Dagen avslutas.

08.30 Morgonbön
08.45 Kort resumé av gårdagen.
09.00 NFU inför framtiden och omläsning av FFU-dygnet 21 sept 2011. Jenny Bergh, nationell samordnare för Nätverket för Församlingsutveckling
09.45 Kaffe
10.15 Grupparbete: Vad innebär, vad ska vi kalla och hur ska vi utöva ”saken”?
10.45 Vad gör vi nu då? Vi drar samman våra svar och drar slutsatser om
-Stödet till församlingar som syftar till att göra lokala församlingar ännu mer livskraftiga? 12.00 Lunch

att smitta

I lördags var en viktig dag i mitt jobb. Den del av jobbet som handlar om regionprocessen i Gemensam Framtid och equmenia. Det var ett möte med ordförandena och några till från alla distrikt som idag finns inom de organisationser som bildat equmenia och GF.

Den process jag projektleder innebär att de distrikt de leder kommer invecklas i nya regioner. Typ. Mycket frågor kring verkasamhet och personal så klart. Viktigt att det blir så rätt som möjligt och att övergångar blir mjuka. Det är inte någon hemlighet när vi möttes att vi i rummet har lite olika bild av huruvida de beslut som ligger till grund för regionprocessen var bra eller dåliga beslut.

Och visst märktes och påtalades det i mötet, även om det till största delen var positiva tongångar.

Jag blev mycket imponerad i slutet av mötet när en av det två närvarande som var yngre än mig (de andra 20 i mina föräldrars ålder eller över) tog till orda: ”jag vill bara säga att jag tror att vi behöver påminna varandra om att tala väl om den här processen. Vi behöver förstå att vi är ambassadörer. Om vi visar att vi vill detta kommer det smitta fler. Då kan detta bli hur bra som helst. Ni vet alla att jag inte röstade i den här riktningen, men nu tänker jag göra så gott jag kan för att detta blir bra” (förmodligen inte korrekt återgivet ordagrant, men innehållsmässigt).

Sånna anslutningar på möten får mig att hoppas!

Hon drog till med en avslutning som gjorde min kväll bättre. Lite i stil med talen i braveheart och remember the titans. Inte riktigt lika pompöst, men minst lika kärnfullt. Tack Jenny!

braveheart

remember the titans

passion asså

Satt på ett möte igår mellan 10 och 16. Rätt långt, men på det stora hela konstruktivt. Ett av projekten jag håller på med på jobbet gäller regionerna inom Gemensam Framtid och equmenia. Och i varje sådan ny region som skall bildas finns det en regional processledare. Igår hade vi första mötet, alla processledarna och jag. Mycket att stämma av, gå igenom och fundera kring. De allra flesta frågor blir ju oftast intressantare när man är flera som pratar om, även om det ibland hade varit enklare om man fått bestämma allt själv :-)

En punkt gällde regionernas roll i equmenias och GF:s tänk kring bildning och utbildning. Och då händer det. Då är det en av männen runt bordet som håller ett brandtal för utbildningens plats i kyrkan. Han talar sig varm för att vi borde starta fler friskolor, där vi utifrån allt annat än avkastningskrav kan driva skolor där elever som i vanliga fall inte passar in i skolsystemet får en chans. Skolor där evangeliet får praktiskt konsekvens i att alla räknas och är lika mycket värda. Han höll inte på så länge, men det var på något sätt magiskt. Det var en påminnelse om att passion går före, på något sätt. Hans brandtal var lägmält, och hade kanske inte så mycket med den egentliga frågan att göra. Men det gjorde inget. Det lös igenom att hann brann, att han gick och ruvade på en dröm. Jag är inte särskilt intresserad av att driva friskola, men om han hade frågat mig där och då så hade jag nappat direkt.

Ett långt möte, som i sin tur resulterade i en lång att-göra-lista. Men framförallt var det en påminnelse om hur sjukt viktigt det är att vi då och då får drömma loss. Jag är inte säker på att han själv märkte det, men helt övertygad om att det var fler i rummet som njöt av att få lägga dagordningen åt sidan och istället lyssna på någon som brann.

Tack Mikael. Och om du startar en skola någon gång, då lovar jag att bjuda å tårta på invigningen.

Regionfrågorna vi diskuterade. Ja, det kommer bli bra!

mitt jobb alltså…

…jag gillar det

Får göra lite av varje. Framför allt hålla ihop bildandet av 7 region och avvecklingen av desto fler distrikt. Därtill kommer någr andra uppgifter som också är roliga. Idag fick jag lite mera formellt klartecken kring att jobba med att utreda hur vi som samfund (gemensam framtid) kan tänkas utveckla vårt sätt att konferensa. Kyrkokonferensen vi hade i våras i Linköping var bra, och samtidigt synnerligen lik hur missionskyrkan haft under lång tid. Det behöver inte automatiskt förändras bara för att missionskyrkan haft så tidigare, men kanske finns det ett ännu bättre sett att göra det? Sätt som förbättrar och fördjupar demokratin, som ger oss mera tid att lära känna varandra, som utrustar och utmanar oss som församlingar att leva i vårt uppdrag. Och som förhoppningsvis är billigare än dagens.

Har bokat in en resa till Danmark för att se hur missionarna och baptisterna gör sina årskonferenser. De verkar ha en stor sommarkonferens, stor i relation till hur många de är i sina samfund. och i denna sommarkonferens har de också sina beslutsmöten.

Har prata med Gunnar Ånskog som håller i Hönökonferensen, det får bli en kaffe med honom senare i sommar. Bokade in ett möte med Andreas som koordinerar Nyhemskonferensen. Möte bokat i slutet av augusti. Mailat ledningen för Torp för att få till ett möte med dem, och lära av dem. Detta ”sommarkonferensspår” är ju bara ett spår. Givetvis skall jag fördjupa mig i fler spår också. Har du förslag på ett ”grundspår” så släng gärna iväg en kommentar.

I detta arbete finns det en massa bra förarbete gjort av bildarsamfunden. Så jag börjar inte på ruta 1. En av utredningarna som utgör förarbete heter ”KK agenda -slutrapport”, den titeln tycker i alla fall jag är rolig

Mitt arbete med regionerna har idag bland annat inneburit telefonsamtal med Rune WD, Runar E och Jonas E (tre sköna män). Och därtill en massa mail, bland annat med EFK:s församlingsutvecklingsprogram.

Lägg därtill ett långt samtal om allt möjligt med chefen, Lasse Svensson, i förmiddags.

ja, jag har det bra på jobbet!!

I morgon ska jag bland annat förberda lite inför Almedalen där jag är med på ett seminarie som Dagen arrar. Men framförallt ha ett långt samtal om allt möjligt relaterat till församlingsutveckling och regioner ihop med Per Westblom i GF.

Det gör inget att det regnar. Jag har det roligt inomhus!

bloggvilse

känner mig lite vilse som bloggare. vet liksom inte vad jag ska skriva om. enklare tidigare, när jag bloggade som ordförande för en stor organisation. Nu är det liksom bara jag. Och vad är det för intressant med det.

Skulle lätt kunna skriva en blogg om dagen kring Gemensam Framtid. Men det skulle bli tjatigt. Och skriva om att jag spelar spel, tränar på friskis eller bastar på kvällarna. Det är ju inte så läsvärt. Kan ju dock ändå berätta att jag vann ticket to ride två gånger i söndags :-)

Jobbet. Ja, det kan jag skriva rätt mycket om. Och det kommer säkert sluta med att denhär bloggen blir rätt mycket tankar om jobbet. Om den alls kommer igång, bloggen alltså.

Känner i alla fall att jag börjar förstå lite vad jobbet går ut på. Det mesta gäller regionerna, och därtill kommer lite av varje i närheten av ledningen för gemensam framtid. Har idag fått iväg ett första mail till alla anställda som berörs av processen jag projektleder. Det var lite krångel med att hitta alla, och därefter hitta kontaktuppgifter till alla. Till slut hade jag hittat drygt 60 personer, och räknar med att hitta några till. Låter lite rörigt, javisst. men det är det också.

Kommer nog känna mig bloggvilse ett tag till. Men förr eller senare lär jag komma igång. Om inte förr, så i alla fall när jag börjar plugga husdjursavel på deltid i oktober :-)