kulturbärare

Har haft en dålig pluggdag i dag. Efter typ 10 timmars pluggande har jag inte blivit klokare. Förstår inte ens vad det är jag inte förstår.

När pluggandet går dåligt snurrar mina tankar iväg på andra håll. Idag har de snurrat rätt mycket kring ledarskap, igen. Och kring ledares kulturbärande roll. Och när man tänker kulturbärande så måste vi nog inse att alla är ledare. Inte bara de som valts eller utsetts till det. Du och jag är ledare, vare sig vi vill det eller inte. Och med vårt sätt att vara påverkar vi vår omgivning.

Om vi hittar sätt att se positivt på saker som sker, processer, relationer osv. Då kommer det smitta. På samma sätt smittar det om vi väljer, medvetet eller omedvetet, att vara negativa.

Vi kan välja att tro gott om varandra och utgår ifrån att den/de andra vill oss väl. Eller så kan vi välja att missförstå, att utgå ifrån att de andre, den andre, vill oss ont.

Klimatet i en stor eller liten samling av människor är oerhört lätt att påverka. Och det är ingen som äger det, klimatet alltså. Det skapar alla tillsammans. Det går inte besluta sig till hur det skall vara, det går bara vara sig till.

Få saker slukar så sjukt mycket energi från mig som pessimism, problemfokus, sökande efter saker att missförstå osv. Det finns tillräckligt mycket problem för att vi inte skall leta upp ännu fler där problem inte finns.

Bjälken och flisa. Ja jag vet. Ofta är det nog så att sånt jag retar mig på hos andra är sådant jag inser att jag behöver jobba på hos mig själv. Men det kan ju inte hindra mig från att tycka och tänka kring det.

Tro, hopp och kärlek. Eller misstro, hopplöshet och avsaknad av kärlek. Vilken feeling som är i rummet avgör du och jag med vårt sätt att vara. Det börjar ju ofta med honom i spegeln. Om jag vill ha en värld med mera uppmuntran och vilja till förståelse. Då får jag se till att början med mig själv, med mitt sätt att vara.