Kan man utvärdera en gudstjänst?

Det har jag funderat på rätt mycket senaste åren. Om man kan, och om man bör, utvärdera gudstjänster. Jag landar hittills i att man absolut både kan och bör göra det.

Det förutsätter dock att man vet på förhand vad man vill med gudstjänsten.

Som församling bör man rimligen kunna komma överens kring vad man vill med sitt gudstjänstfirande. Och beroende på hur detaljerat man skriver sina mål för gudstjänsten kan man sedan allt eftersom utvärdera huruvida man når målen eller ej.

Om man som församling vill att fler människor skall delta i gudstjänsten är det rätt lätt att mäta av då och då om så är fallet. Om man märker en positiv trend bör man såklart fundera på varför och försöka stärka den positiva trenden ytterligare. Om man märker ett stillastående eller rent av en negativ trend bör man vara beredd att vända på synnerligen många stenar för att förändra gudstjänsten.

Utöver att vilja se fler delta i gudstjänsten skulle jag kunna tänka mig några mål till:

  • Fler människor medverkar i gudstjänsten
  • Människor finner en tro på Jesus Kristus, låter döpa sig och blir medlemmar i församlingen.
  • Människor upplever att de möter Gud i gudstjänsten
  • Människor uppmuntras och utmanas att leva sina liv i Jesu efterföljd på ett sätt som gör världen roligare och rättvisare att leva på
  • I sitt uttryck, inte minst musikaliskt, upplevs Gudstjänsten relevant och känns igen av människor som bor i närheten.

Om man inte har mål som man gemensamt bekräftat på något sätt, i ett församlingsmöte eller liknande, går det knappt att utvärdera. Då blir det istället en massa recensioner. Och att recensera gudstjänster tror jag inte leder så långt. Det blir rätt lätt subjektivt och egocentriskt. Vad jag tycker om en viss gudstjänst är ju inte alls lika intressant som vad vi tillsammans beslutat att vi vill med den.

En bön

I huset där jag jobbar har vi gemensam morgonbön tisdagar kl 9. Förra tisdagen var det två kloka kvinnor som ledde bönen. Bland annat läste/bad vi följande bön:

Min Gud, du känner mig helt. Du vet vart gränsen går för min förmåga.
Ge mig glädjen att få ha ett arbete som tar i bruk allt gott du har utrustat mig med.
Låt mig få den uppmuntran jag behöver för att kunna utföra det som du vill ha utfört genom mig.
Ge mig självförtroende, så att jag kan samarbete och inte blir förlamad av förändringar.
Hjälp mig att ta emot livets ofrånkomliga växlingar, så som jag tar emot solsken och regn, dag och natt.
Gud välsigna mig så att mitt liv bär frukt. Välsigna oss alla.
Dig vara äre i evighet. Amen.

Bra bön tycker jag

bra försäkringsidé

Satt precis och pratade med en kollega som jobbar med insamling. Han berättade om en deal Equmeniakyrkan gjort som förhoppningvis resulterar i billigare försäkring för mig och dessutom pengar till det samfund jag tillhör. Bra grej.

Finns att läsa här.

Om man orkar med krånglet med att byta? Vet inte. Men kanske. Om jag har 1000 kr i premie blir det 100 kr till Equmeniakyrkan per år. På bara ett par år är den en tusing. Om fem tusen personer gör det blir det rätt snabbt rätt många miljoner. Miljoner som kan användas till massa bra grejjer. Grunda nya församling, utbilda folk, sötta missionprojekt i Indien åsåvidare

jesus och politiken

såg för några dagar sedan att SSU gjort en film som vill påskina att Jesus skulle vara socialdemokrat. Någon annan tipsade då via twitter om en bloggpost jag skrev för drygt fyra år sedan med följande motiveringar för de olika partierna:

Jesus var vänsterpartist för hans lärjungar sålde allt de ägde och delade till alla efter var och ens behov: Apg 2:45 Först i världen med att lansera alternativ till kärnfamiljen (Matt 12:46) Han klagade över Jerusalem (Matt 23:37) Bekräftades från Öst

Jesus var centerpartist Hans pappa var småföretagare. Han växte upp på landet Han talade mycket om sådd, skörd och natur

Jesus var socialdemokrat Han bad om fler arbetare (Luk 10:2) Betonade omsorgen tills folk tröttnade och hade ihjäl honom Han var kompis med tullindrivarna

Jesus var moderat Han tyckte också att de rika var bästa på att förvalta pengarna. Luk 19:26 Han bejakade tanken på lyxkonsumtion (Joh 12:1) Han såg till att sjuka började jobba

Jesus var kristdemokrat Han var också van att få mothugg Joh 15:18 Pratade om etik lite då och då. Visste inget om 1%:s målet, men lär gillat det ändå

Jesus var folkpartist Han predikade om frihet (Joh 8:32) Gillade att gå i skolan/templet (Luk 2:41) Han skärper lagens bud (Matt 5:21)

Jesus var miljöpartist Men det är inte så konstigt, hans farsa har ju skapat jorden. Klart han vill ta vara på den. Han brydde sig mer om att djuren hade bo än människorna. (Matt 8:20)

 

Det går att hitta stöd för både den ena och andra politiska åsikten i Jesus undervisning och liv. Dock har jag svårt att hitta några motiv i vare sig hans liv eller undervisning som tyder på att han tycker det är en bra idé att en liten del av hans kropp, kyrkan, styrs av politiska partier. Appropå kyrkovalet. Och samtidigt kan man ju inte låta bli att konstatera att många av de medlemmar som är så aktiva att de väljer att rösta i kyrkovalet trots allt anser att de politiska partierna bör styra svenska kyrkan. Det är en märklig ordning, men trots allt den ordning medlemmarna gång efter gång bekräftar som den modell man vill ha.

Vad jag inte heller kan förstå är varför de politiska partierna så gärna vill styra svenska kyrkan. Varför fokuserar man inte sin energi på att leda sverige genom riksdag, landsting och kommuner? Det kan jag inte begripa.

För egen del slipper jag fundera på vad jag skall rösta på. Av den enkla anledningen att jag inte är medlem

Skapelse eller evolution?

Sitter hemma vid köksbordet och läser om hur vindkraft, vägar, skogsbruk och annat påverkar hjortar och renar. Måste bryta av med lite andra funderingar.

Senaste åren har jag jobbat mer eller mindre med förändringsprocesser i frikyrkofolkrörelsesvängen. Först några år i equmenia och sedan snart ett år i Gemensam Framtid. Mitt uppdrag har senaste året bland annat varit att leda omorganisationen från en distriktsstruktur till en annan. I denna process, både den del som ledde fram till beslut i årskonferenserna (riksstämma för equmenia och Kyrkokonsertens för GF) våren 2012 och den del som gällt genomförande av fattade beslut har jag slagit av hur oerhört skapelsetroende många av oss i Gemensam Framtid är. När vi i själva verket borde lita lite mer till evolutionen.

Allt för många gånger för att hålla räkningen senaste åren har jag hört ”nej, det kan vi inte göra förrän vi vet hur det blir”, ”vi kan inte fatta beslut A förrän beslut B är fattat. Och föresten kan vi absolut inte fatta beslut om B förrän A gått i mål”, ”Du förstår, Johan, vi måste veta vart det tar vägen”.

Men HALLÅ. Hur ska det gå till? Hur skall det vara möjligt?

En folkrörelse, oavsett om det är ett frikyrkosamfund, idrottsrörelse eller arbetarorganisation blir aldrig färdig. Och det är liksom inte meningen att den ska bli det heller.

Ca 800 lokala församlingar bildade Gemensam Framtid våren 2011. Vissa innehållsmässiga och strukturella frågor var lösta, andra inte. Och så måste det få vara. Om allt skulle vara beslutat och klart. Ja, då vore vi en död organisation skulle jag vilja påstå.

Självfallet skall man inte för dens skull vara slarvig och oansvarig. Det är inte det jag menar. Vad jag menar är snarare att man/vi måste våga. I den förändringsprocess som Gemensam Framtid är inne i är det omöjligt att veta helt vart det tar vägen.

Om de första lärjungarna, som erhöll missionsbefallningen(matt25 och matt28) för knappt 2000 år sedan satt sig ner och skissat beslutsförslag, organisationsmodeller och delegationsordningar istället för att skrida till verket. Ja, då hade inte mycket blivit gjort. De hann inte organisera allt så väl, av den enkla anledningen att de ansåg sig ha viktigare saker att göra. Senaste året har jag nog sörjt lite inombords över det faktum att det ibland inte verkar som att vi i Gemensam Framtid har viktigare saker för oss än att fatta korrekt formulerade beslut.

Å andra sidan. Jag har själv lagt rätt många år av mitt liv åt just struktur och organisationsfrågor i just Gemensam Framtid och equmenia. Men jag lovar dig att jag lagt desto mer tid under samma år på innehållsfrågor, riktning och vision.

Självklart skall vi som fattar beslut på olika nivåer i Gemensam Framtid göra det så klokt och välunderbyggt som möjligt. Men det måste finnas rimlighet. Kyrkan har varit under mer eller mindre förändring i snart 2000 år och lär fortsätta vara det tills Jesus kommer tillbaka. Gud skapar inte kyrkan en gång för alla, han låter henne utvecklas löpande. Han låter henne förstå sitt uppdrag i varje ny tid och han låter henne förstå på vilket sätt hon bäst organiserar sig för att i varje tid leva i sitt uppdrag. Och om vi råkar göra fel, fatta fel beslut eller liknande, ja då är det inte värre än att göra om och göra rätt.

Aldrig, och särskilt inte i en förändringsprocess, kommer vi veta allt och kunna svara på alla frågor. Det är inte heller meningen. Lita på evolutionen istället för att hoppas på att allt skall bli rätt från början.

två namn

Senaste dagarnas hetaste namn i frikyrkosverige är rimligen Joakim Lundqvist och Gemensam Kyrka.

Att Ulf Ekman lämnar över ledarskapet för Livets Ord Joakim känns rätt tippat. Och det känns spontant som ett bra val av församlingen. Känner inte Joakim så väl men vi möttes några gånger när jag var ordförande för equmenia och han ledare för Ny Generation. Bara positiva möten. Tror att han kan bli en mycket bra förstepastor för församlingen. Roligt att se hur han kommer använda de ekumeniska nätverk han byggt under sina år på Ny Generation.

Att kyrkostyrelsen i Gemensam Framtid föreslår kyrkokonferensen att byta namn till Gemensam Kyrka känns inte lika tippat som Joakim. Men kanske lika tryggt.

Vet inte riktigt vad jag tycker om namnförslaget. Men det går väl vänja sig. Filmen som gjordes för att presentera namnet var i alla fall snygg!

Är det en vild gissning att omröstningen i kyrkokonferensen kommer stå mellan Gemensam Kyrka och Missionskyrkan? Kanske, ingen vill föreslå Missionskyrkan för ingen vill framstå som en tråkig bakåtsträvare.

ett bloggtips

Senaste dagarna har bloggen på blipastor.nu blivit mera aktiv än vanligt. Det beror kort och gott på att de vill väcka uppmärksamhet inför den bön och offerdag som är i början av mars. Bra tänkt! Roligt för mig som läsare att få läsa lite olika tankar från olika människor. Läsvärt om du frågar mig

”bön och offerdag” finns bland annat inom gemensam framtid och equmenia. Då är det flera hundra försmalingar inom rörelsen som ber för något särskilt ändamål och också samlar in pengar till det. Den 10 mars gäller bönerna och pengarna alltså pastors- och diakonutbildningarna i Gemensam Framtid. Viktig grej!

församlingsdemokrati 2

Det går ju inte låsa samtalet om en bloggtext till bara bloggen. För många är det enklare och snabbare att svara via twitter eller facebook. Så blev det med bloggen jag skrev igår. Kommentarerna, funderingarna  och frågorna väckte en del tankar som jag inte riktigt kan släppa. Tror i och för sig aldrig att jag kommer kunna släppa tanken på hur beslutsfattande kan och bör gå till i en kristen församling eller i ett kristet samfund (samlingsorganisation för flera lokala församlingar).

Är det kanske frågorna snarare än formerna som är anledningen till det låga intresset för församlingsmötet? Vad diskuterar vi på våra församlingsmöten? Är det frågor som bränner till och får oss att brinna? Eller är det allt för förvaltningsorienterat? Jag är nog benägen att tro att frågornas karaktär är ännu viktigare än formerna. Det är möjligt att stå ut med trista former om frågorna som behandlas är brinnande viktiga för mig. Men det är inte möjligt att stå ut med ointressanta frågor oavsett hur välutvecklade och inkluderande formerna är.

”Medbestämmande viktigt, annars ingen energi” kommenterade Johan Einarsson på twitter. Jag tror att han har rätt. Det är galet viktigt att man som medlem känner ett delägarskap. Församlingen är ingen annans, den är min och din. Den är vår, tillsammans.

En annan polare, Martin, påpekade vikten av att få med yngre människor av den enkla anledningen att vi annars missar en massa kloka tankar. Han är inte lastgammal själv, 37 år, med förmodligen drygt 20 år äldre än de yngre medlemmarna i församlingen.

”Känner mig också rätt bekymrad ibland då jag deltar i ett församlingsmöte och undrar vart framtiden är. Jag inser att jag är en del av den. Men vid en ålder av 37 så inser jag att det är många kloka tankar som inryms i en yngre generation. Hur når vi dem? Vad gör vi ev för fel? Hur lockar vi dem in i folkrörelsen och föreningslivets demokratiska processer?? Jag har inget svar, men funderar mycket…”

Mera utbildning blir ofta svaret. Vi behöver mer utbildning i både det ena och andra. Det är säkert klokt även när det gäller demokratin och dess former.

”Jag har ingen lösning men tänker att vi måste utbilda om demokratins principer. Ingen vill väl ha annat än demokrati?” En rätt alvarlig fråga. Vad är alternativet?

Och så äntligen någon som säger emot. Tack Lennart

”Då får väl jag svära i kyrkan då och påstå att demokrati i den mening vi är vana vid och kanske främst menar när vi använder ordet ”demokrati” knappast är att likställa med hur en församling enligt Bibeln bör styras.
Vi har gott om exempel i bibeln på hur församlingens affärer inte görs genom demokratiska omröstningar och majoritetsbeslut. Vill man översätta till vår tids strukturer handlar det snarare om konsensusbeslut, men vi finner också en del ganska auktoritära ledare som handlar fritt utifrån Andens ledning. Dessa ledare är i och för sig inte höjda över all kritik (som liknande ledare i församlingar idag är) utan det finns exempel på hur andra går tillrätta med dessa auktoritära ledare.
Min upplevelse är att vi genom majoritetsbeslut kommer längre och längre bort från den radikalitet som evangeliet innebär då vi kompromissar med budskapet för att få alla med oss.
Kan vi inte med Andens ledning och med grund i skriften motivera våra beslut så väl att vi kan fatta ett konsensusbeslut (Vi och den Helige Ande har beslutat) så menar jag att frågan inte fått tillräckligt med bön och argument för sig.
Demokrati är INTE att likställa med Andens ledning och jag har svårt att se att Guds Rike skulle vara ett demokratiskt rike. Det finns fler exempel på lottkastning i Bibeln är det finns på omröstningar!
Ju mer vi kan gestalta Guds Rike, desto mer kommer vi se bristerna i demokratin!
Med det sagt så är ändå min uppfattning att demokrati är den mest framkomliga och den minst dåliga vägen som våra församlingar och samfund ser ut idag.”

Sa han emot egentligen? Nja, kanske inte. Men han lyfter några viktiga vinklar på frågan. Och onekligen är det lite utmanande att man lottar fler gånger än man röstar i Bibeln.

En rutinerad kvinna, som doktorerat i kristet ledarskap tror jag, kommenterade på min facebookwall såhär:

”Jag tillhör dem som tror att folkrörelsens tid är förbi. Den kom in i kyrkan på 1800-talet och passade då. Nu är jag kritisk, kanske för att den kyrka jag växt upp i bedrivit demokrati på ett delvis annat sätt. Yngre generationer känner inte heller sig hemma i folkrörelsens demokrati. Vore det inte läge att låta yngre generation lära oss demokratiska modeller isf att envisas med att hålla fast vid det som kanske är passé ?”

Jaja. Jag lär som sagt, eller snarare skrivet, fundera vidare.

Församlingsdemokrati

Ett par gånger per termin firar alla gudstjänstgrupper i min församling, Immanuelkyrkan Stockholm, gudstjänst tillsammans. I vanliga fall är vi fyra gudstjänstgrupper: svenska elvan, koreanska, internationella och Immanuel 153. När vi är alla på samma gång är det fest! I alla fall tycker jag det. Kyrksalen är full, 50 olika nationaliteter, folk i alla åldrar. Böner och sånger på engelska, koreanska och svenska.

I dag var det en sån gudstjänst. Signe är för liten för att träffa många folk på en gång, så jag fick gå själv till kyrkan. Och som vanligt blev det i mitt tycke och min upplevelse en bra gudstjänst. Jag som deltagare både uppmuntrades och utmanades i min tro.

Fikat blir såklart lite kaos när fler än 500 pers är kaffesugna samtidigt. Men det funkar. Efter fikat var det församlingsmöte.

Församlingsmötet är församlingens beslutsfattande möte mellan årsmötena. Där pratas och diskuteras visioner, mål, praktiska frågor och allt möjligt annat. Det är i församlingsmötet man som medlem har möjlighet att påverka försmalingens riktning och utveckling. Det är där vi tillsammans beslutar av som är Guds kallelse till församlingen. I nya Testamentet står det någonstans ”den helige ande och vi har beslutat”, så skulle jag önska att det kändes även vid våra församlingsmöten. Att de liksom lyfte sig över det rent föreningstekniska och istället blev en samling för heliga beslut.

”föreningensmodellen är på väg ut. Det funkar inte att vara församling på det sättet längre” Så hör jag rätt många säga. Jag vill inte tro att de har rätt. Men tvingas ändå ta deras kritik på allvar. När vi firade gudstjänst i förmiddags var kyrkan så gott som full, förmodligen över 500 pers. Jämn åldersfördelning från 0 till 100 år såg det ut som. När vi sedan efter fikat samlades till församlingsmöte i samma kyrksal var det mera gott om plats. Jag tror inte vi var fler än 100. Och det som verkligen ger fler frågor än svar är åldersspridningen. Helt plötsligt var jag yngst i lokalen (borträknat ett av pastorns barn). Och möjligen att det fanns fem till i lokalen under 40 år. Medelåldern hade gått från (nu bara gissar jag) 45 till 70 år. Och antalet nationaliteter hade minskat drastiskt.

Jag tänker såhär. En förening eller församling som tycker att demokrati är viktigt. Som tycker att alla medlemmars tankar och funderingar är viktiga. Och som tycker att allas röst är lika mycket värd. Den föreningen eller församlingen måste vara beredd att förändra hur demokratin fungerar innan demokratin helt slutar att fungera. I min församling är det så krasst som att ifall inget görs så dör demokratin. Allas delaktighet och inflytande måste vara mycket viktigare än formerna.

Gudstjänsten i förmiddags uppmuntrade och utmanade mig i mitt lärjungaskap.

Församlingsmötet gjorde mig mest bedrövad. Jag tror att Guds tanke med den kristna församlingen är att vi tillsammans skall lyssna in hans vilja. Jag tror att demokratin är den bästa formen för det. Och därför tror jag att min och många andras församlingar behöver hitta nya sätt för hur och var beslut fattas.

Hur tänker Du? (mamma och Ingegerd, jag vet att ni läser, hur gör man i Braås och Vetlanda?) Hur utvecklar man formerna för demokratin i en förening eller församling? Allas delaktighet och inflytande är allt för viktigt för att låta demokratin dö bara för att de former vi har inte funkar längre.