Pappaledig

Märklig grej. Att vara pappaledig. Ledig och ledig förresten, det är nog em överdrift. Men onekligen innebär det lite andra arbetsuppgifer än tidigare i livet.

Igår lärde jag mig ett knep för att lura signe att äta mackan, inte bara pålägget. Värmde kort och gott ostmackan i micron, vips så hade osten klibbat fast i mackan så illa att signe åt hela mackan :-)

För övrigt kan jag rekommendera world class gymmet i Alvik, dom har barnvakt

snygglasse

testfilm

jobbar för tillfället med lite av varje. ibland känns det som att jag får massor gjort, och ibland känns det snarare som att jagi nte får något alls gjort.

en av de grejjer jag jobbar med för tillfället är regionala rådslag inom Equmeniakyrkan. Till dessa har det gjorts en film. Så jag skriver mest detta inlägg för att testa ”lägga-in-film-funktionen”. Och lite för att jag tycker filmen är snygg också :-)

märker att det inte funkar. Får fråga min smartare fru när jag kommer hem. Hon är bättre på sånthär

 

 

jobbgrejjer på bloggen

Rätt ofta händer det när jag sitter och jobbar att jag tänker att det vore roligt att skriva av sig. Och sedan slukas den tanken av insikten att det kanske inte alls vore det klokaste. En del grejjer ska man helt enkelt inte skriva av sig om.

Hörde dock en rolig historia, som tyvärr är sann, igår. En försmaling funderade för länge sedan på om man skulle fixa en rullstolsramp till kyrksalen. Någon sa då ”det behövs inte, vi har ju ändå inga rullstolsburna i kyrkan”. Det är ju uppenbart en rätt korkad kommentar.

Igår hörde jag en variant på den som jag bara inte kan låta bli att skriva. En av de åldersgrupper som är minst representerade på samlingar inom Equmeniakyrkan är folk mellan 25 och 50. Således bör man anstränga sig desto mer för att underlätta för denna åldersgrupp att delta. Ett möjligt hinder är brist på barnaktivitet i anslutning itll den smaling där man vill att 25- 50 åringrna skall vara. Ja, jag vet, inte alla i denna ålder har barn. Men ganska så många har det. Barnaktivieter är såklart inte hela lösningen, men förmodligen en del av den.

Till saken. Igår hörde jag en rullstolsvariant på barnaktiviteter i kyrkan. ”det är ingen vits att ha barnaktiviteter, det är ändå inga barn på samligarna”.

länge sen sist

Om man inte har bloggat på jättelänge kan man ju passa på att skriva en jättelång blogg för att ta igen allt på en gång. Men nä, det låter jag bli. Behöver nog mest skriva en blogg bara för att komma igång igen.

Det snurrar lite allt möjligt i huvudet för tillfället. Så denhär bloggen kommer fortsätta vara spretig.

Vilken dag som helst kommer vårt barn komma ut. Det var beräknat till 1 februari. En slowstarter helt enkelt. Det lär han/hon ta igen i livet hoppas jag. Just detta, att bli pappa, upptar rätt mycket av mina tankar för tillfället. Lär återkomma under våren.

Om en månad flyttar vi till ny lägenhet. För tillfället håller jag på och kolla vilken bank som verkar vara bäst att hyra lägenheten av. Blir lite irriterad när jag läser hur mycket bankerna tjänar på att man lånar pengar av dem. Men om jag hade haft en bank? Ja, då hade jag sett till att tjäna pengar. Så det är väl bara gilla läget.

Plugget. Kossorna och grisarna. Jo då, det har gått bra såhär långt. Klarade höstterminen. Fick till och med en fyra i betyg (skryt, jag vet). Så nu kan jag addera 15hp avel till mitt CV. Det är det inte alla som kan. I vår är planen att skriva kandidatuppsatts. Närmast till hands nu ligger att skriva en uppsatts om biståndsarbete och avelsprogram. Typ.

På jobbet. Ja, där rullar det på. Ibland går det bra och ibland går det inte det. Mest nervös jobbmässigt för tillfället är jag nog över valet av regionala kyrkoledare. Detta val sätter igång samtal och tankar om ledarskap i kyrkan. Viktiga samtal. Ibland tror jag att vi är mer överens än vi förstår i rörelsen. Och ibland är det tvärt om så att vi är mera oense än vi förstår. Jaja. Just dessa ledarval tänker jag återkomma till.

Att vara man. Det tänker jag inte blogga så mycket om. Men måste ändå konstatera att jag är tacksam över att jag fick både en x och en y kromosom. Tack pappa! (ja, för det är ju faktiskt pappans bidrag som avgör just detta). En graviditet är rätt mycket enklare för en man än för en kvinna. Stundtals känner man sig som man, eller i alla fall jag, rätt fjantig. Kan bara sitta bredvid och säga snälla saker när Josefine har ont. När hon inte sover kan jag inte kompensera genom att sova lite åt henne (vilket jag dock försöker). Med alla plus summerade i en stor hög så kommer man dock inte ifrån att man, mannen, ändå aldrig kommer själva graviditeten riktigt lika nära som kvinnan. Det kan faktiskt kännas lite orättvist. Skulle dock inte vilja byta.

Jaja. Den här bloggposten behövde mest skrivas för att komma igång. Nu är det gjort. Så nu tänker jag vara lite mera regelbunden i mitt bloggande igen. Får se om det håller. Inser när jag sitter här i soffan och skriver att jag tycker det är rätt roligt. Som en dagbok liksom. En dagbok som jag, min mamma och min faster läser. Fint.

Närmaste veckorna lär det bli en del bloggande om barnfödande, kyrkoledarfunderingar, lägenhetsflytt och om jag kommer igång med kandidatuppsatsen lär det även bli några poster om avel

bröllopsfilmer

kom hem lite seg från jobbet i eftermiddags. träffade GF:s kyrkostyrelse för att prata regionprocessen. Det är inte alltid de samtalen ger mer energi än de tar. Måste lära mig att inte tycka om mitt jobb så mycket, och att inte tycka så mycket om mitt jobb. Det hänger väl ihop tänker jag.

Hur som helst. Kollade lite på filmer från mitt och Josefines bröllop när jag kom hem. Det ger alltid mer energi än det tar :-)

YouTube Preview Image

och ja. jag tycker att vi hade en bra utgångsmarsch

YouTube Preview Image

 

mest är jag nog som ett litet barn som gärna vill visa att jag lärt mig något nytt. Nämligen att lägga in filmklipp i bloggen!

 

tacksam

Tacksam att få avsluta ”SD-veckan” på gudstjänst i Immanuel, Stockholm, tillsammans med människor från 50 olika nationer (ungefärlig siffra såklart). Några gånger per termin har de fyra olika gudstjänstgrupperna i församlingen gemensam gudstjänst. Det är utan tvekan de bästa tycker jag. Visste inte i morse när jag gick till kyrkan att det var en ”storgudstjänst”, en positiv överraskning. Nästan fullt i kyrksalen, 500 pers kanske, som fira nattvard tillsammans på engelska, koreanska och svenska. När vi möts allihop på det här sättet finns en förväntan i luften som inte finns där alltid. Det är liksom fest.

Satt där i bänken och njöt av att få fira gudstjänst i ett sammanhang där järnrörsgänget skulle ha fått panik.

tänka själv….

…eller recensera?

Jag slås av det ibland. När jag är som sugnast på att skriva något så rör det nästan alltid en recention av vad någon/några annan/andra sagt eller skrivit. Rätt sällan en egen tanke. Men det kanske är naturligt. Man tänker ju liksom mest på sånt som andra också tänker på. Och pratar ju om sånt som andra pratar om.

Hela Parken Zoo grejjen kunde jag skriva ett inlägg om. Mest för att jag tycker att det inte är så farligt. Att någon avlivar kastrerade vildhundar, det kan väl inte vara så farligt? eller att djur blandas i frysen? att en antilop får fel foderstat är ju ett uppenbart behov av kompetensutveckling. Det sunkiga i hela storyn är väl egentligen bara att chefen ljög. vad som gjorts känns inte så farligt.

Men, det var ju inte zoot jag skulle skriva om. Utan mera bara det faktum att jag så sällan skriver eller säger något utan att någon annan satt igång min tanke. Ta jobbet på Gemensam Framtid tex. Mina tankar runt det är väldigt mycket reaktioner på sådant jag tycker borde göras annorlunda, eller sånt vi borde göra mera av. Rätt mycket faller i katergori 1.

Eller när jag kollar på nyheterna. Då blir jag ofta sugen på att skriva. Men hur intressant är det att läsa min recension egentligen. Att jag tycker att Bosse Hansson och hans kompisar är extremt sunkiga och helt upp-och-ner-vända i sin argumentation. Att de rent av är så korkade att de borde stannat kvar i kontrollrummet och inte släppts in i studion. Det är ju rätt ointressant.

En tyckarblogg blir kanske i själva verket inte mera än sånna där ”dagen-outfit-bloggar”. Det blir ”dagens-åsikt-blogg” istället. Men vad är skillnaden. Egentligen. Jo, en viktig skillnad finns, minst. Åsikter snarare än outfits för samhället frammåt. En anna skillnad är i och för sig att det är tröttsammare att läsa/höra folks åsikter än att titta på folks outfits.

Hur som helst. Det är inte ofta man tänker en egen tanke tror jag.