söka jobb

Gjorde en grej förra veckan som jag aldrig gjort tidigare. Skickade in en jobbansökan. När ansökningstiden gått ut kom det ett kort ”tack för din ansökan. vi konstaterar glatt att du är en av 86 personer som sökt tjäsnten”. Kul att vara unik :-)

Märklig känsla att söka jobb. Gissar att alla gör det förr eller senare. Men ändå. Lämna ut sig själv. Rent av försöka sälja sig själv. Säga vad man aär bra på. Att man är driven och självgående. Inte nämna för många dåliga sidor.

Ett CV där jobben hittills i livet innehåller dräng på pappas gård, ungdomsledare i lokal missionsförsmaling, studier på GU och SLU, ordförande för equmenia och projekledare på GF. Vad säger det? ingen aning. Svårt att veta hur den typen av uppdrag och jobb värderas av en utomkyrklig arbetsgivare. Hoppas att der värderas högt

Tanken på att någon annan, eller rent av några andra, skall sitta och värdera mig innan de ens träffat mig. Utifrån ett brev jag skrev ihop lite för snabbt. Det är rätt märkligt. Samtidigt har jag själv flera gånger suttit i samma sits. Läst CV:n och personliga brev. Har alltid varit med skräckblandad förtjusning. Att rekryteringar blir rätt är galet viktigt. Både för den som rekryterar och den som rekryteras såklart.

bloggstrul

det brukar vara rätt varierad intentistet på denhär bloggen. Senaste månaden har det varit ovanligt lågintensivt. Helt enkelt på grund av en missad räkning. Så kan det gå. Rätt smidigt sätt att betalningspåminna, att bara släcka ner.

Anyway. Räknar med att vara lite mera aktiv kommande månad än den månad som just gått.

pappadagar

Sverige är rätt bra ändå! Tänk att man får vara hemma från jobbet 10 dagar när man blir pappa. Det är sjukt bra. I alla fall jag har behövt några dagar för att fatta att vi blivit föräldrar. Idag är min sista dag av dessa 10. Den kommer innehålla: blöjbyten, fler robin-hoodavsnitt, besök från josefines syskon och syskonbarn, besök på BVC (med förhoppningar om att vågen skall visa fortsatt tillväxt) packa inför flytt och till sist gladiatorerna :-)

Nackdelen med att vara borta från jobbet 10 dagar är att en del saker blir ogjort eller tappar fart. Men så får det vara.

Bävar lite inför nästa vecka. Ligger efter på jobbet, upprop inför kandidatuppsatsskivarande och till helgen flytt och flyttstädning. Man kanske borde ha 15 pappadagar ändå

Kandidatuppsatts

I vår skall jag skriva kandidatuppsatts. Målet är att den skall vara klar innan sommaren. Uppropet för kursen är nästa vecka, så det borde finnas tillräckligt med tid.

Skickade in följande fem ämnesönskningar igår. Plockade från en lista.

  • GM-djur i lantbruket
  • Långsiktigt hållbar konsumtion av animaliska livsmedel.
  • Närproducerade foder till mjölkkor.
  • Hur påverkas rennäringen av vindkraftsutbyggnad?
  • Djurvälfärd i ett extensivt skötselsystem (renskötseln) – hur bedöms djurvälfärd och hur kan djurskyddslagen implementeras?

Skönt att få lite omväxling från kyrkjobbet några dagar  i veckan

Församlingsdemokrati

Ett par gånger per termin firar alla gudstjänstgrupper i min församling, Immanuelkyrkan Stockholm, gudstjänst tillsammans. I vanliga fall är vi fyra gudstjänstgrupper: svenska elvan, koreanska, internationella och Immanuel 153. När vi är alla på samma gång är det fest! I alla fall tycker jag det. Kyrksalen är full, 50 olika nationaliteter, folk i alla åldrar. Böner och sånger på engelska, koreanska och svenska.

I dag var det en sån gudstjänst. Signe är för liten för att träffa många folk på en gång, så jag fick gå själv till kyrkan. Och som vanligt blev det i mitt tycke och min upplevelse en bra gudstjänst. Jag som deltagare både uppmuntrades och utmanades i min tro.

Fikat blir såklart lite kaos när fler än 500 pers är kaffesugna samtidigt. Men det funkar. Efter fikat var det församlingsmöte.

Församlingsmötet är församlingens beslutsfattande möte mellan årsmötena. Där pratas och diskuteras visioner, mål, praktiska frågor och allt möjligt annat. Det är i församlingsmötet man som medlem har möjlighet att påverka försmalingens riktning och utveckling. Det är där vi tillsammans beslutar av som är Guds kallelse till församlingen. I nya Testamentet står det någonstans ”den helige ande och vi har beslutat”, så skulle jag önska att det kändes även vid våra församlingsmöten. Att de liksom lyfte sig över det rent föreningstekniska och istället blev en samling för heliga beslut.

”föreningensmodellen är på väg ut. Det funkar inte att vara församling på det sättet längre” Så hör jag rätt många säga. Jag vill inte tro att de har rätt. Men tvingas ändå ta deras kritik på allvar. När vi firade gudstjänst i förmiddags var kyrkan så gott som full, förmodligen över 500 pers. Jämn åldersfördelning från 0 till 100 år såg det ut som. När vi sedan efter fikat samlades till församlingsmöte i samma kyrksal var det mera gott om plats. Jag tror inte vi var fler än 100. Och det som verkligen ger fler frågor än svar är åldersspridningen. Helt plötsligt var jag yngst i lokalen (borträknat ett av pastorns barn). Och möjligen att det fanns fem till i lokalen under 40 år. Medelåldern hade gått från (nu bara gissar jag) 45 till 70 år. Och antalet nationaliteter hade minskat drastiskt.

Jag tänker såhär. En förening eller församling som tycker att demokrati är viktigt. Som tycker att alla medlemmars tankar och funderingar är viktiga. Och som tycker att allas röst är lika mycket värd. Den föreningen eller församlingen måste vara beredd att förändra hur demokratin fungerar innan demokratin helt slutar att fungera. I min församling är det så krasst som att ifall inget görs så dör demokratin. Allas delaktighet och inflytande måste vara mycket viktigare än formerna.

Gudstjänsten i förmiddags uppmuntrade och utmanade mig i mitt lärjungaskap.

Församlingsmötet gjorde mig mest bedrövad. Jag tror att Guds tanke med den kristna församlingen är att vi tillsammans skall lyssna in hans vilja. Jag tror att demokratin är den bästa formen för det. Och därför tror jag att min och många andras församlingar behöver hitta nya sätt för hur och var beslut fattas.

Hur tänker Du? (mamma och Ingegerd, jag vet att ni läser, hur gör man i Braås och Vetlanda?) Hur utvecklar man formerna för demokratin i en förening eller församling? Allas delaktighet och inflytande är allt för viktigt för att låta demokratin dö bara för att de former vi har inte funkar längre.

 

tävling

Tävling

Allt är en tävling påstår vissa. Det tror jag inte på. Men ganska många av oss styrs rätt mycket av tävlingsinstinkt. Men vill gärna vinna. När det nu är så gäller det att komma på många grenar så att många kan vinna. I lördags kväll satt vi i TV rummet på BB. Tre små familjer. En familj hade den största bäbisen, en den minsta och en den mest för tidigt födda. Signa vann kategorin minst. Den stora var mer än dubbelt så tung.

Igår var vi på BVC med Signe. Återigen invägning. Hon vägde i går eftermiddags 2720g. Det är en viktökning med 320g på 8 dagar! Eller 13% om man räknar i %. Det motsvara att jag skulle vuxit drygt 10kg samma 8 dagar.

Sammanfattningsvis. Signe är en vinnare, och jag är glad att jag inte tävlar med henne i procentuell viktuppgång.

Råkade komma till jobbet idag några minuter tidigare än nödvändigt. Därav ordbajsandet :-)

Kan ju inte låta bli att fundera på hur det gick för barnet som var störst i TV-rummet. Han kan omöjligt gått upp 640g. Alltså: Signe vann!

tacksam

Vet inte hur jag ska uttrycka mig riktigt. Hur skriver man om tacksamhet. Hur säger man till sina föräldrar att man är tacksam för deras omsorg, och till relativt avlägsna facebookkontakter att man även uppskattar deras gillaknappstryckning, och alla däremellan. Jag vet inte. I vilket fall så är jag nog lite överväldigad över hur många som vill dela min och Josefines glädje över att Signe fötts. Familj, vänner och kollegor.

Ibland de senaste månaderna, och förmodligen också de kommande åren, har jag funderat på hur i hela världen det ska gå. Kommer jag klara att vara en pappa? Och kommer vi tillsammans klara att vara bra föräldrar? Det återstår att se. Men på sätt och vis är svaret enkelt: vi kommer klara det. För vi måste klara det. Och vi vill klara det.

Det fina är att vi inte skall göra det själva. Vi har familjer och vänner som vill finnas nära oss. Och vi har församlingar. Vi kommer klara det tillsammans med massa andra människor. Jag började lipa lite när mamma berättade att min söndagsskolefröken Marita (har för mig att hon var det, i alla fall var hon i kyrkan väldigt mycket när jag var liten) hade nämnt Signe i gudstjänsten i Braås missionsyrka i söndags och tänt ett ljus för henne och oss. Känns så galet priviligierat att till och med den församling där jag växte upp håller koll, Marita som hon heter hade nog sett det via facebook skulle jag tro.

”Det går åt en hel by för att uppfostra ett barn”, typ så låter ett uttryck. Jag är glad över att Signe kommer finnas i en stor by, eller rent av i många byar.

Eftersom hon är rätt liten, och därmed skör, så har vi inte haft rusning här i lägenheten sedan vi kom hem. Bara våra föräldrar och en av Josefines bröder har varit här. Men desto fler har visat sin omsorg via telefon, mail, facebook, twitter osv.

Sammanfattningsvis: tacksam


Signe i sin farfars famn, en av byhövdingarna.
(Och jag tvingas konstatera att man får snyggare hnder och armar av att vara lantrbukare än att plugga/projektleda :-))

Josefine sitter brevid mig i soffan och skriver. Hennes blogg är här. Och ja, vi trivs bra i bubblan. och ja, vi skriver om rätt mycket samma grejje och funderingar. Kan inte rå för det. Man bli väl som man umgås. Eller i alla fall påverkas av det.

Babykonsumtionshetsen

”ni vill väl det bästa för ert barn”
”Jo det är klart.”
”Ja, då måste ni köpta detta. Och detta. Och detta, detta, detta och detta…”

Det är faktiskt helt sjukt vad mycket grejer man förväntas tro sig behöva som blivande förälder. Vi tröttnade nog ganska snabbt både jag och Josefine. Så vi har köpt rätt mycket begagnat. Och fått en hel del begagnade kläder. Halva barnvagnen och hela vaggan är begagnad. Badkar och åkpåse fick vi av en av två av mina arbetskompisar (tack Maria och Helen). I julklapp fick vi en babysitt och ett bärskynke. Fint.

Vi har råd att köpa allt nytt. Det är ju en prioriteringsfråga rent ekonomiskt. Men har vi råd att alla köper allt nytt i miljökapital räknat. Nej det har vi såklart inte. Vårt barn kommer förmodligen växa upp med ännu tydligare konsekvenser av människans klimatpåverkan än vad vi hittills sett. Och denna påverkan blir såklart inte nämnvärt mindre av att han/hon badar i ett begagnat badkar. Så dum är jag inte att jag tror det. Men jag tror att jag har möjlighet att ändra mina egna konsumtionsmönster. Och att ett förändrat mönster kan göra långsiktig skillnad. Och om vi ger badkaret vidare har en person till låtit bli att köpa nytt.

Men marknaden är ju god. Den ger människor jobb. Nja, jag är inte så säker på att markanden är allt igenom god. Det finns rätt mycket baksidor också. Och om det är jobb jag vill skapa med min konsumtion så är det bättre att jag köper dyrare mat och spenderar mina pengar på upplevelser. Närmaste åren kommer det dock ge sig med automatik. Pengarna kommer banken vilja ha i utbyte mot vår lägenhet. Men sen… :-)

Oj. Dethär blev mera marknadstankar än babytankar inser jag. Men det får väl vara så. Kanske har graviditeten och ”införköpen” fått mig att fundera lite på min egen överkonsumtion.

God Jul

Det blir nog lite bloggpaus, eller snarare fortsättning på den paus som redan påbörjats.

Jul om några dagar och då åker jag och Josefine till mina föräldrar för att fira jul med dem och mina syskon och deras familjer. Där finns det inte så mycket mottagning, så både twitter och facebook dör för några dagar. Det ska bli rätt skönt faktiskt.

Därefter Örebro och Josefines familj några dagar. Och sedan hem igen för att fira nyår i Stockholm.

Jaja, hoppas du får en bra jul!