församlingsdemokrati 2

Det går ju inte låsa samtalet om en bloggtext till bara bloggen. För många är det enklare och snabbare att svara via twitter eller facebook. Så blev det med bloggen jag skrev igår. Kommentarerna, funderingarna  och frågorna väckte en del tankar som jag inte riktigt kan släppa. Tror i och för sig aldrig att jag kommer kunna släppa tanken på hur beslutsfattande kan och bör gå till i en kristen församling eller i ett kristet samfund (samlingsorganisation för flera lokala församlingar).

Är det kanske frågorna snarare än formerna som är anledningen till det låga intresset för församlingsmötet? Vad diskuterar vi på våra församlingsmöten? Är det frågor som bränner till och får oss att brinna? Eller är det allt för förvaltningsorienterat? Jag är nog benägen att tro att frågornas karaktär är ännu viktigare än formerna. Det är möjligt att stå ut med trista former om frågorna som behandlas är brinnande viktiga för mig. Men det är inte möjligt att stå ut med ointressanta frågor oavsett hur välutvecklade och inkluderande formerna är.

”Medbestämmande viktigt, annars ingen energi” kommenterade Johan Einarsson på twitter. Jag tror att han har rätt. Det är galet viktigt att man som medlem känner ett delägarskap. Församlingen är ingen annans, den är min och din. Den är vår, tillsammans.

En annan polare, Martin, påpekade vikten av att få med yngre människor av den enkla anledningen att vi annars missar en massa kloka tankar. Han är inte lastgammal själv, 37 år, med förmodligen drygt 20 år äldre än de yngre medlemmarna i församlingen.

”Känner mig också rätt bekymrad ibland då jag deltar i ett församlingsmöte och undrar vart framtiden är. Jag inser att jag är en del av den. Men vid en ålder av 37 så inser jag att det är många kloka tankar som inryms i en yngre generation. Hur når vi dem? Vad gör vi ev för fel? Hur lockar vi dem in i folkrörelsen och föreningslivets demokratiska processer?? Jag har inget svar, men funderar mycket…”

Mera utbildning blir ofta svaret. Vi behöver mer utbildning i både det ena och andra. Det är säkert klokt även när det gäller demokratin och dess former.

”Jag har ingen lösning men tänker att vi måste utbilda om demokratins principer. Ingen vill väl ha annat än demokrati?” En rätt alvarlig fråga. Vad är alternativet?

Och så äntligen någon som säger emot. Tack Lennart

”Då får väl jag svära i kyrkan då och påstå att demokrati i den mening vi är vana vid och kanske främst menar när vi använder ordet ”demokrati” knappast är att likställa med hur en församling enligt Bibeln bör styras.
Vi har gott om exempel i bibeln på hur församlingens affärer inte görs genom demokratiska omröstningar och majoritetsbeslut. Vill man översätta till vår tids strukturer handlar det snarare om konsensusbeslut, men vi finner också en del ganska auktoritära ledare som handlar fritt utifrån Andens ledning. Dessa ledare är i och för sig inte höjda över all kritik (som liknande ledare i församlingar idag är) utan det finns exempel på hur andra går tillrätta med dessa auktoritära ledare.
Min upplevelse är att vi genom majoritetsbeslut kommer längre och längre bort från den radikalitet som evangeliet innebär då vi kompromissar med budskapet för att få alla med oss.
Kan vi inte med Andens ledning och med grund i skriften motivera våra beslut så väl att vi kan fatta ett konsensusbeslut (Vi och den Helige Ande har beslutat) så menar jag att frågan inte fått tillräckligt med bön och argument för sig.
Demokrati är INTE att likställa med Andens ledning och jag har svårt att se att Guds Rike skulle vara ett demokratiskt rike. Det finns fler exempel på lottkastning i Bibeln är det finns på omröstningar!
Ju mer vi kan gestalta Guds Rike, desto mer kommer vi se bristerna i demokratin!
Med det sagt så är ändå min uppfattning att demokrati är den mest framkomliga och den minst dåliga vägen som våra församlingar och samfund ser ut idag.”

Sa han emot egentligen? Nja, kanske inte. Men han lyfter några viktiga vinklar på frågan. Och onekligen är det lite utmanande att man lottar fler gånger än man röstar i Bibeln.

En rutinerad kvinna, som doktorerat i kristet ledarskap tror jag, kommenterade på min facebookwall såhär:

”Jag tillhör dem som tror att folkrörelsens tid är förbi. Den kom in i kyrkan på 1800-talet och passade då. Nu är jag kritisk, kanske för att den kyrka jag växt upp i bedrivit demokrati på ett delvis annat sätt. Yngre generationer känner inte heller sig hemma i folkrörelsens demokrati. Vore det inte läge att låta yngre generation lära oss demokratiska modeller isf att envisas med att hålla fast vid det som kanske är passé ?”

Jaja. Jag lär som sagt, eller snarare skrivet, fundera vidare.