jobbgrejjer på bloggen

Rätt ofta händer det när jag sitter och jobbar att jag tänker att det vore roligt att skriva av sig. Och sedan slukas den tanken av insikten att det kanske inte alls vore det klokaste. En del grejjer ska man helt enkelt inte skriva av sig om.

Hörde dock en rolig historia, som tyvärr är sann, igår. En försmaling funderade för länge sedan på om man skulle fixa en rullstolsramp till kyrksalen. Någon sa då ”det behövs inte, vi har ju ändå inga rullstolsburna i kyrkan”. Det är ju uppenbart en rätt korkad kommentar.

Igår hörde jag en variant på den som jag bara inte kan låta bli att skriva. En av de åldersgrupper som är minst representerade på samlingar inom Equmeniakyrkan är folk mellan 25 och 50. Således bör man anstränga sig desto mer för att underlätta för denna åldersgrupp att delta. Ett möjligt hinder är brist på barnaktivitet i anslutning itll den smaling där man vill att 25- 50 åringrna skall vara. Ja, jag vet, inte alla i denna ålder har barn. Men ganska så många har det. Barnaktivieter är såklart inte hela lösningen, men förmodligen en del av den.

Till saken. Igår hörde jag en rullstolsvariant på barnaktiviteter i kyrkan. ”det är ingen vits att ha barnaktiviteter, det är ändå inga barn på samligarna”.