jobbgubbar

I denna blogg tänkte jag skriva några rader om ett vanligt återkommande fenomen för tillfället i mitt jobb. Gubbar. Och inte vilka gubbar som helst. Gubbar som gör bra saker. Som får saker att funkar, som predikar bra, som håller ihop dagar bra, som uppmuntrar. Som helt enkelt är bra.

Det mesta av min tid på jobbet går åt till regionprocessen inom equmenia och Gemensam Framtid. I den processen är de regionala bildarmötena en mycket viktig avstämning. Förra helgen började vi, då var det bildarmöte i Gävle för region Mitt. Och i lördags var det region Svealand som hade bildarmöte i Örebro. Sen är det uppehåll fram till 12 januari då det är möte i Skellefteå för region Nord. Vi har nu gjort två av sju och har några veckor för finslipning inför de fem återstående.

Det är aldrig en mans eller kvinnas rätt eller fel att det blir som det blir. Men jag måste ändå konstatera att jag blev positivt överaskad i Gävle förra helgen. Vi kan kalla honom Lennart, för det heter han. Han levereade helt enkelt. Såg till att mötet funkade praktiskt, att det var god stämning och att alla fick tårta. Jag visste väl i och för sig redan innan att Lennart var en bra gubbe, men såhär bra. Nej, det hade jag faktiskt inte koll på. Allt flöt på och människor verkade trivas.

I Örebro var det en man vi kan kalla Christer, för så heter han, som stod för processledarskapet. Och gjorde det helt lysande. Fick med både praktiskt och trosmässiga delar i bildandet.

Dessa båda herrar visar med sitt sätt att leda samlingarna att man inte behöver vara på ett visst sätt för att leda och hålla ihop sammanhang. För egen del så tror jag att jag ibland kompenserar visst mått av dålig planering med karismatisk. Det gör inte Lennart och Christer. Inte så att de är helt okarismatiska. Men de spelar inte de korten. Istället visar de att en förberedd och smidigt ledd samling många gånger är det mest fruktbärande. För min del är det lärorikt att se dessa båda gubbar jobba.

Kan inte låta bli att kommentara en annan jobbgubbe. Visste sedan innan att Olle Alkoholm kunde predika. Men att han kunde vara så bra som han var i Örebro i lördags kväll, det hade jag inte ens vågat hoppas. Att få in kallelse, yta/djup, jobba på ett nytt sätt, och Swedish house maffia i en predikan som är rak och tydlig, utmanande och ödmjuk. Ja, det är bra!

Josefine (min fru) kom förbi en kort sväng på mötet i Örebro. När vi stod och pratade några minuter kommer det fram en man i 60 års åldern, Erik I, och är sådär mysig som bara män i den åldern kan vara. ”jag och dom andra som jobbade med Örebromötet (den konferensen där jag och Josefine träffades 2010) tar åt oss lite av ära för att ni hittade varandra. Och ni, jag ber ofta för er. Bara så ni vet”. Tänk att en man som vi båda känner lite granna ber för oss ibland. Det känns som en oerhörd förmån. Obeskrivligt på något sätt. Och oerhört uppmuntrande.

Sista jobbgubbe, som inte är någon gubbe i och för sig, är Mikael. Han är processledare i region Stockholm. Där är det bildarmöte 9 februari. Han personifierade minst en viktig ledaregenskap förra helgen. Då åkte han till Gävle för att vara med och lära sig. Tror att det är en sjukt viktig egenskap, oavsett om man är ledare eller ej, att man inser att man har mycket att lära av andra.

Jaja. Jag är tacksam att få finnas i en rörelse med massa sköna människor. I just denna blogg råkade alla vara män.