krismedvetenhet

Krismedvetenhet kan vara ett sjukt tråkigt begrepp som bara påminner oss om hur illa ställt det är med våra relationer, vår organisation eller vårt företag. Men det kan också vara ett väldigt hoppfullt begrepp som sporrar oss att göra annorlunda.

Klimathotet för tillfället till exempel. Det minsta man kan begära av världens ledare, och oss alla som konsumerar, är väl lite rimlig krismedvetenhet.

Som vanligt för tillfället snöar jag in på kyrkan när jag tänker och funderar. Efter gudstjänsten, som jag skrev om här för några dagar sedan, hamnade jag brevid en tant i 70-årsåldern på kyrkkaffet. Trevlig. Vi pratade lite om församlingens barn och ungdomsverksamhet.

-är du engagerad i någon grupp?
-nja, inte i någon verksamhetsgrupp. Men i en grupp som har fått det roliga uppdraget att kolla på långsiktigheten. Och se hur vi kan få riktning och fart i det vi längtar efter.
-jaha?
-jo, vi har ju inte så mycket barn och ungdomsverksamhet över huvud taget för tillfället.
-va?
-nej, inga konfirmander till exempel. Det har vi inte haft på några år
-jodå. Vi har haft stora grupper. Säger tanten
-öh, nej. För några år sedan hade vi konfirmander. Men några stora grupper kan vi inte påstå att det var.

Sen pratade vi vidare om lite av varje. Bland annat hennes son som flyttat till Kina.

Det där samtalet har jag funderat vidare på. Och jag tror att det är ett bekymmer i rät många församlingar. Vi vägrar att se hur stora behov vi har av förändring. Om hennes bild vore sann: att vi har stora konfirmationsgrupper, och därtill andra stora barn och ungdomsgrupper, då vore läget ett annat. Men tyvärr har hon fel. Väldigt fel.

En av nycklarna i att få till ett förändringsarbete tror jag är att vi har en någorlunda sann bild av nuläget.

Det är inte så långsökt att dra paralleller till Gemensam Framtid, och alla de över 800 lokala församlingar som utgör det samfundet. Vi kan låssas att allt är frid och fröjd, och sakta men säkert dö ut. Eller också väljer vi att se hur vi verkligen mår, och gör något för att förändra det. Stora delar är bra redan idag, men andra delar är allt annat än friska. En superstor utmaning för Gemensam Framtids ledare är att prioritera. Det finns galet mycket man skulle kunna sats på. Men det funkar inte så. De måste prioritera. Och de måste prioritera sådant som får lokala försmalignar att blomstra. Innan blomstrandet tror jag att en församling behöver bli krismedveten. Och kanske är det ett av ett samfunds tristaste men viktigaste uppgifter: att hjälpa församlingar til en någorlunda nykter krismedvetenhet.

  • Cajo

    God analys! Just ungdomsverksamheten tror jag är ett område där krismedvetenheten är särskilt liten. De äldre har vant sig vid att de yngre inte syns på söndagen utan har egna möten, och håller inte reda på vilka grupper som lagts ned.

    • Johan Arenius

      precis. man vaggas in i att ”ungdomarna finns fast de inte syns”. ett otyg som måste göras något åt. När vi pratar utveckling av barn och ungdomsverksamheten i immanuel sthlm för tillfället är ett av målen att verksamheten skall leda in i gudstjsäntlivet. Det ger riktning både åt verksmaheten och åt gudstjänstutvecklingen