länge sen sist

Om man inte har bloggat på jättelänge kan man ju passa på att skriva en jättelång blogg för att ta igen allt på en gång. Men nä, det låter jag bli. Behöver nog mest skriva en blogg bara för att komma igång igen.

Det snurrar lite allt möjligt i huvudet för tillfället. Så denhär bloggen kommer fortsätta vara spretig.

Vilken dag som helst kommer vårt barn komma ut. Det var beräknat till 1 februari. En slowstarter helt enkelt. Det lär han/hon ta igen i livet hoppas jag. Just detta, att bli pappa, upptar rätt mycket av mina tankar för tillfället. Lär återkomma under våren.

Om en månad flyttar vi till ny lägenhet. För tillfället håller jag på och kolla vilken bank som verkar vara bäst att hyra lägenheten av. Blir lite irriterad när jag läser hur mycket bankerna tjänar på att man lånar pengar av dem. Men om jag hade haft en bank? Ja, då hade jag sett till att tjäna pengar. Så det är väl bara gilla läget.

Plugget. Kossorna och grisarna. Jo då, det har gått bra såhär långt. Klarade höstterminen. Fick till och med en fyra i betyg (skryt, jag vet). Så nu kan jag addera 15hp avel till mitt CV. Det är det inte alla som kan. I vår är planen att skriva kandidatuppsatts. Närmast till hands nu ligger att skriva en uppsatts om biståndsarbete och avelsprogram. Typ.

På jobbet. Ja, där rullar det på. Ibland går det bra och ibland går det inte det. Mest nervös jobbmässigt för tillfället är jag nog över valet av regionala kyrkoledare. Detta val sätter igång samtal och tankar om ledarskap i kyrkan. Viktiga samtal. Ibland tror jag att vi är mer överens än vi förstår i rörelsen. Och ibland är det tvärt om så att vi är mera oense än vi förstår. Jaja. Just dessa ledarval tänker jag återkomma till.

Att vara man. Det tänker jag inte blogga så mycket om. Men måste ändå konstatera att jag är tacksam över att jag fick både en x och en y kromosom. Tack pappa! (ja, för det är ju faktiskt pappans bidrag som avgör just detta). En graviditet är rätt mycket enklare för en man än för en kvinna. Stundtals känner man sig som man, eller i alla fall jag, rätt fjantig. Kan bara sitta bredvid och säga snälla saker när Josefine har ont. När hon inte sover kan jag inte kompensera genom att sova lite åt henne (vilket jag dock försöker). Med alla plus summerade i en stor hög så kommer man dock inte ifrån att man, mannen, ändå aldrig kommer själva graviditeten riktigt lika nära som kvinnan. Det kan faktiskt kännas lite orättvist. Skulle dock inte vilja byta.

Jaja. Den här bloggposten behövde mest skrivas för att komma igång. Nu är det gjort. Så nu tänker jag vara lite mera regelbunden i mitt bloggande igen. Får se om det håller. Inser när jag sitter här i soffan och skriver att jag tycker det är rätt roligt. Som en dagbok liksom. En dagbok som jag, min mamma och min faster läser. Fint.

Närmaste veckorna lär det bli en del bloggande om barnfödande, kyrkoledarfunderingar, lägenhetsflytt och om jag kommer igång med kandidatuppsatsen lär det även bli några poster om avel