nyhetskommentar

En av dagens bästa stunder är morgon i soffan ihop med Signe. Hon sover och jag kollar på nyhetsmorgon. Kan inte låta bli att reta mig på två av dagens nyheter.

1 att ryssarna flyger in mot Sverige och vi inte är bredda. Det gör väl inget. Problemet är ju att ryssarna är på hugget, inte att vi inte är det. Mer energi borde läggas på att kyla ner ryssarna, och andra krigssugna, än att rusta och hetsa länder som inte vill sattsa på försvar. Astrid Lindgrens inlägg i flygdebatten hade förmodligen varit att citera boken om bröderna lejonhjärta ”om alla hade varit som jonatan hade kriget vunnit. Nej, om alla hade varit som jonatan hade det inte funnits några krig”. Utopi? kanske, men det är mot utopierna vi måste sikta.

2 telias valberedning försvarar det faktum att en nyvald styrelseledamot smitit från skatten med ”jamen, han är ju en framgångsrik entreprenör. Vi borde vara stolta över att ha honom i vår styrelse”. Sant såklart att han är framgångsrik entreprenör och att sådanan behövs i en bolagsstyrelse. Men det skulle ju inte skada om man också la till ”fast givetvis är det inte okej att smita från skatten”.

Vad Signe tyckte om nyheterna? Hon sov nöjt vidare

Skapelse eller evolution?

Sitter hemma vid köksbordet och läser om hur vindkraft, vägar, skogsbruk och annat påverkar hjortar och renar. Måste bryta av med lite andra funderingar.

Senaste åren har jag jobbat mer eller mindre med förändringsprocesser i frikyrkofolkrörelsesvängen. Först några år i equmenia och sedan snart ett år i Gemensam Framtid. Mitt uppdrag har senaste året bland annat varit att leda omorganisationen från en distriktsstruktur till en annan. I denna process, både den del som ledde fram till beslut i årskonferenserna (riksstämma för equmenia och Kyrkokonsertens för GF) våren 2012 och den del som gällt genomförande av fattade beslut har jag slagit av hur oerhört skapelsetroende många av oss i Gemensam Framtid är. När vi i själva verket borde lita lite mer till evolutionen.

Allt för många gånger för att hålla räkningen senaste åren har jag hört ”nej, det kan vi inte göra förrän vi vet hur det blir”, ”vi kan inte fatta beslut A förrän beslut B är fattat. Och föresten kan vi absolut inte fatta beslut om B förrän A gått i mål”, ”Du förstår, Johan, vi måste veta vart det tar vägen”.

Men HALLÅ. Hur ska det gå till? Hur skall det vara möjligt?

En folkrörelse, oavsett om det är ett frikyrkosamfund, idrottsrörelse eller arbetarorganisation blir aldrig färdig. Och det är liksom inte meningen att den ska bli det heller.

Ca 800 lokala församlingar bildade Gemensam Framtid våren 2011. Vissa innehållsmässiga och strukturella frågor var lösta, andra inte. Och så måste det få vara. Om allt skulle vara beslutat och klart. Ja, då vore vi en död organisation skulle jag vilja påstå.

Självfallet skall man inte för dens skull vara slarvig och oansvarig. Det är inte det jag menar. Vad jag menar är snarare att man/vi måste våga. I den förändringsprocess som Gemensam Framtid är inne i är det omöjligt att veta helt vart det tar vägen.

Om de första lärjungarna, som erhöll missionsbefallningen(matt25 och matt28) för knappt 2000 år sedan satt sig ner och skissat beslutsförslag, organisationsmodeller och delegationsordningar istället för att skrida till verket. Ja, då hade inte mycket blivit gjort. De hann inte organisera allt så väl, av den enkla anledningen att de ansåg sig ha viktigare saker att göra. Senaste året har jag nog sörjt lite inombords över det faktum att det ibland inte verkar som att vi i Gemensam Framtid har viktigare saker för oss än att fatta korrekt formulerade beslut.

Å andra sidan. Jag har själv lagt rätt många år av mitt liv åt just struktur och organisationsfrågor i just Gemensam Framtid och equmenia. Men jag lovar dig att jag lagt desto mer tid under samma år på innehållsfrågor, riktning och vision.

Självklart skall vi som fattar beslut på olika nivåer i Gemensam Framtid göra det så klokt och välunderbyggt som möjligt. Men det måste finnas rimlighet. Kyrkan har varit under mer eller mindre förändring i snart 2000 år och lär fortsätta vara det tills Jesus kommer tillbaka. Gud skapar inte kyrkan en gång för alla, han låter henne utvecklas löpande. Han låter henne förstå sitt uppdrag i varje ny tid och han låter henne förstå på vilket sätt hon bäst organiserar sig för att i varje tid leva i sitt uppdrag. Och om vi råkar göra fel, fatta fel beslut eller liknande, ja då är det inte värre än att göra om och göra rätt.

Aldrig, och särskilt inte i en förändringsprocess, kommer vi veta allt och kunna svara på alla frågor. Det är inte heller meningen. Lita på evolutionen istället för att hoppas på att allt skall bli rätt från början.

blöjexperiment

Gissar att det inte bara är jag som förundras över hur mycket en blöja klara. Signes klarar ungefär tre dl visade det sig

signe 072 signe 073

Jag var såklart tvungen att sprätta upp en för att se vad som fanns inne i den: grönt gegg

signe 074 signe 076

att göra dåligt ifrån sig

Jag fick en jätterolig fråga för några månader sedan. Nämligen om att komma till en ungdomshelg och ha ett seminarium med rubriken: vart är kyrkan på väg? Håller den på att dö?

Det går ju inte tacka nej. Spännande fråga och bra ledargäng som arrade helgen.

För ungefär en månad sedan (skrev detta inlägg dagarna efter Tierp, men då låg bloggen nere) åkte jag så till Tierp för att prata utifrån nämnda rubrik. Tror att jag var rätt väl förberedd. Jag hade missat två saker i mina förberedelser dock. För det första fundera kring målgrupp och för det andra att inte spinna på alla idéer. Kill your darlings hade jag missat.

Tycker för egen del att det blir långsamt att lyssna på någon i en timma, så jag försökte planera in några avbrott för diskussion i bänkarna.

Apropå målgrupp. Testa någon gång att prata om kyrkans framtid i en kyrksal med 100 personer som är mellan 13 och 65. Jag var liksom inte beredd på det riktigt. Ett gäng 13 åringar som nog egentligen tyckte att jag var ett ufo när jag ville fundera kring föreningsstrukturerna i de gamla folkrörelsefrikyrkorna. Och ett skönt gäng 50-65 åringar som nog tyckte att jag inte tog frågan på tillräckligt stort allvar. Några pastorer och anställda ungdomsledare, som förmodligen funderat mer än mig på dessa frågor. Därtill ett gäng aktiva 20-30 åringar. Förutom en omöjlig målgrupp gjorde jag det ännu omöjligare för mig genom att istället för tre spår och rubriker råkat välja några till. Det blev för spretigt helt enkelt.

Vem/vilka är kyrkan?
Behovet av ledarskap
Nuläget
Kristen tro är frihet
Vart vill vi
Förändring
Den svenska frikyrkomodellens framtid
Sekulariseringens uppenbara fördelar

Så. Varför skriver jag denna bloggpost egentligen? Mest bara för att be Jocke, Maria och Niklas om ursäkt tror jag. Ni är sjukt bra och hade förtjänat bättre från mig.

Vad tänker jag då? Vart är kyrkan på väg? Håller den på att dö ut. Får återkomma. Vart hon är på väg är svårare att sia om än att hon inte håller på att dö.

Jag ogillar skarpt att lämna en samling och känna att jag gjort min del för dåligt. Anteckning till mig själv: kill your darlings och läs på bättre inför en samling så att du vet vilka du möter.

Rörelsedemokrati

Det är så mycket jag inte fattar runt jakten på Omar Mustafa förra veckan. Utifrån vad jag själv kan förstå och läsa mig till tycker jag det är ytterst beklagligt att han petades.

Finns så många spår att fundera runt. Journalisters källkritik, eller snarare avsaknad därav. Mediedrev som får media att framstå som de verkliga makthavarna. Att kopplingen mellan en personlig muslimsk tro och ett engagemang i och för en sekulär stat verkar avlägsen inom socialdemokratin.

Ett spår som jag saknat, och som väl förmodligen grundar sig i min okunskap kring politiska partieras interna struktur, är möjligheten till petning. Drevet efter Omar blev så massivt att partiledningen valde att peta honom. Rent formellt begärde han väl själv utträde, men det var ju knappast utan att det trycktes på. Det jag inte fattar är hur detta över huvud taget är möjligt.

Jag trodde i min enfald att ombuden på sossarnas kongress valde sin styrelse. Inte att ombuden valde ett antal personer som det sedan står ledningen och media fritt att vraka och välja bland.

Under några år var jag ordförande för equmenia. Då valde ombuden som åkte på riksstämman en styrelse. Efter att klubban gått i bordet och styrelsen var vald kunde inte jag och resten av AU (styrelsens arbetsutskott, i equmenias fall ordf, vice ordf, en till ledamot och generalsekreteraren) peta någon. I dagsläget jobbar jag i en annan folkrörelse, Gemensam Framtid. På samma sätt där. Ombuden, ca 800, som åker på kyrkokonferensen, väljer en styrelse. Det står inte därefter GF:s AU fritt att välja vilka i styrelsen som skall få vara kvar någon vecka efter konferensen.

Inser att det är mycket i socialdemokratin jag inte förstår. Kanske allra minst synen på vem som äger rörelsen. Jag trodde fram tills i lördags kväll att det var medlemmaran genom kongressombuden. Men det verkar fel. Det verkar vara en kombination av styrelsens innersta krets och media. En sådan ordning skulle aldrig medlemmarna i equmenia och GF acceptera. Varför accepterar socialdemokraternas medlemmar det?

Jag fattar också att man kan utesluta/peta dem man anser hotar organisationen, genom att motarbeta dess syften eller liknande. Men om man gör det utifrån att man är rädd för vad allmänheten/media skall tycka, istället för att gå till källorna i kritikerstormen, ja då tror jag man hamnar väldigt nära att gå islamfobins ärenden. Om det vore så att partiledningen hade rimliga argument för att uppmuntra Omar att avgå så hade inte det hela varit lika förvirrat.

ledarskapslitteratur i kyrkan

Följde ett twittersamtal häromdan som ger mer att fundera på tycker jag. Det gällde management i kyrkan och hade nog sitt ursprung i den här texten. Huruvida managementtänkande är bra eller ej? Jag såg förmodligen inte hela tråden. Så detta är på intet sätt ett svar till någon inblandad i det samtalet.

Det fanns röster som var för och röster som var emot. För egen del noterade jag att jag var, och är, för. Och i ärlighetens namn tror jag att de flesta är det om man bara lyckas hitta rätt ord. En av frågorna, så som jag uppfattade det, var ifall man inom kyrkligt ledartänk kan använda ickekyrklig litteratur i sina ledarkurser.

Om ledarmaterial måste vara skapat i kyrkan för att kunna användas i kyrkan tror jag det rikserar att bli väldigt internt.

De flesta som är aktiva i kyrkan har sitt jobb utanför kyrkan och möter i sina jobb litteratur som man vänjer sig vid. Att då komma till kyrkan och upptäcka att detta material inte duger, bara för att det är fel bubblas fikonspråk tror jag sänder märkliga signaler. Litteratursortering efter fromhetsgrad riskerar att bli en härskarteknik där ”min” litteratur döms ut som mindre ”kyrklig” än din.

Jag tror absolut inte att kyrkan rakt av kan kopiera strukturer och syn på ledarskap från alla typer av företag och organisationer. Men vi kan gott ta vara på de erfarenheter som gjorts och görs utanför våra väggar.

Skulle gissa att detta till stor del är en språklig fråga. Hur man ser på management i kyrkan beror förmodligen till stor del vad man menar med management, och vilken typ av ledare man ser framför sig när man tänker på ordet.

Tänkte för egen del när jag följde tråden att det inte är långt till samtalet om ”lovsång” som förts och förs i många GF-sammanhang. Ingen är egentligen emot lovsång, men några förknippar ordet så starkt med en viss musikstil, karismatik, teologi, gudsbild eller liknande att man inte vill ha lovsång. Hallå! Säg istället vilka instrument, låttexter och melodier du inte vill ha. Kom inte och påstå att du inte vill sjunga lovsång i kyrkan.

På samma sätt med ledarträning i kyrkan. De allra flesta är överens om att ledare behöver träning. De flesta är överens om att organisationer, strukturer och annat i kyrkan kan utvecklas och förbättras. Sen är vi inte alla gånger lika överens om hur det skall göras.

Min slutsats blir kort och gott: om kyrkan dömer ut litteratur för att litteraturen i fråga är skriven i fel forum. Då tror jag kyrkan blir trång. Om vi som räknar oss som en del av kyrkan är för ”fina” för vissa böcker om ledarskap, då tror jag vi får sämre ledarträning.

söka jobb

Gjorde en grej förra veckan som jag aldrig gjort tidigare. Skickade in en jobbansökan. När ansökningstiden gått ut kom det ett kort ”tack för din ansökan. vi konstaterar glatt att du är en av 86 personer som sökt tjäsnten”. Kul att vara unik :-)

Märklig känsla att söka jobb. Gissar att alla gör det förr eller senare. Men ändå. Lämna ut sig själv. Rent av försöka sälja sig själv. Säga vad man aär bra på. Att man är driven och självgående. Inte nämna för många dåliga sidor.

Ett CV där jobben hittills i livet innehåller dräng på pappas gård, ungdomsledare i lokal missionsförsmaling, studier på GU och SLU, ordförande för equmenia och projekledare på GF. Vad säger det? ingen aning. Svårt att veta hur den typen av uppdrag och jobb värderas av en utomkyrklig arbetsgivare. Hoppas att der värderas högt

Tanken på att någon annan, eller rent av några andra, skall sitta och värdera mig innan de ens träffat mig. Utifrån ett brev jag skrev ihop lite för snabbt. Det är rätt märkligt. Samtidigt har jag själv flera gånger suttit i samma sits. Läst CV:n och personliga brev. Har alltid varit med skräckblandad förtjusning. Att rekryteringar blir rätt är galet viktigt. Både för den som rekryterar och den som rekryteras såklart.

lite åsikter

Försökte komma på ett smart sätt att summera en månads uteblivet bloggande. En variant skulle vara att leverera lite enkla åskiter. Får nog bli så

Klas Johanssons blogg är läsvärd

Petter Stordalen var gårdagens behållning på slottet, plus bra samtal vid bordet.

Signe är förmodligen ett av världens sötaste barn. Och jag är nog en av världens mest partiska pappor

Rennäring och vindkraft är trots allt ett rätt intressant ämne för en uppsats.

En kyrkas löpande verksmahet skall rimligtvis bäras av dess löpande intäkter. Inget annat. Sparade pengar är bra att ha till särskilda satsning. Jag håller alltså inte med facket.

Drevet mot Omar Mustafa känns sunkigt, minst sagt. Om jag tillåter mig att gå på ”guilt by assisiation” så är han väldigt vettig, inte ovettig. Att döma av de få gånger vi mötts och gemensamma vänners komenterar om drevet så är det kort och gott sunkigt.

Gemensam Framtid har en massa att lära av Pingst, bland annat när det kommer till ledarträning. Tycker att Joel Halldorf brukar vara bättre än såhär. Det är klart att det finns delar att ta varning av också, det håller jag med om. Men tonen är märklig.

THS borde kanske trots allt ha någon form av fårfarmspraktik, dock inte som en hel utbildning.

Demokrati är krångligt. Men helt nödvändigt.  Tror för egen del att krångligheten ligger i att vi har svårt att förstå varandras bilder av demokrati. I morgon har vi årsmöte i min församling. Förmodligen med rätt likstämmiga bilder av vad demokrati är, men med olika bilder av hur den bäst utformas.

bloggstrul

det brukar vara rätt varierad intentistet på denhär bloggen. Senaste månaden har det varit ovanligt lågintensivt. Helt enkelt på grund av en missad räkning. Så kan det gå. Rätt smidigt sätt att betalningspåminna, att bara släcka ner.

Anyway. Räknar med att vara lite mera aktiv kommande månad än den månad som just gått.

två namn

Senaste dagarnas hetaste namn i frikyrkosverige är rimligen Joakim Lundqvist och Gemensam Kyrka.

Att Ulf Ekman lämnar över ledarskapet för Livets Ord Joakim känns rätt tippat. Och det känns spontant som ett bra val av församlingen. Känner inte Joakim så väl men vi möttes några gånger när jag var ordförande för equmenia och han ledare för Ny Generation. Bara positiva möten. Tror att han kan bli en mycket bra förstepastor för församlingen. Roligt att se hur han kommer använda de ekumeniska nätverk han byggt under sina år på Ny Generation.

Att kyrkostyrelsen i Gemensam Framtid föreslår kyrkokonferensen att byta namn till Gemensam Kyrka känns inte lika tippat som Joakim. Men kanske lika tryggt.

Vet inte riktigt vad jag tycker om namnförslaget. Men det går väl vänja sig. Filmen som gjordes för att presentera namnet var i alla fall snygg!

Är det en vild gissning att omröstningen i kyrkokonferensen kommer stå mellan Gemensam Kyrka och Missionskyrkan? Kanske, ingen vill föreslå Missionskyrkan för ingen vill framstå som en tråkig bakåtsträvare.