Rörelsedemokrati

Det är så mycket jag inte fattar runt jakten på Omar Mustafa förra veckan. Utifrån vad jag själv kan förstå och läsa mig till tycker jag det är ytterst beklagligt att han petades.

Finns så många spår att fundera runt. Journalisters källkritik, eller snarare avsaknad därav. Mediedrev som får media att framstå som de verkliga makthavarna. Att kopplingen mellan en personlig muslimsk tro och ett engagemang i och för en sekulär stat verkar avlägsen inom socialdemokratin.

Ett spår som jag saknat, och som väl förmodligen grundar sig i min okunskap kring politiska partieras interna struktur, är möjligheten till petning. Drevet efter Omar blev så massivt att partiledningen valde att peta honom. Rent formellt begärde han väl själv utträde, men det var ju knappast utan att det trycktes på. Det jag inte fattar är hur detta över huvud taget är möjligt.

Jag trodde i min enfald att ombuden på sossarnas kongress valde sin styrelse. Inte att ombuden valde ett antal personer som det sedan står ledningen och media fritt att vraka och välja bland.

Under några år var jag ordförande för equmenia. Då valde ombuden som åkte på riksstämman en styrelse. Efter att klubban gått i bordet och styrelsen var vald kunde inte jag och resten av AU (styrelsens arbetsutskott, i equmenias fall ordf, vice ordf, en till ledamot och generalsekreteraren) peta någon. I dagsläget jobbar jag i en annan folkrörelse, Gemensam Framtid. På samma sätt där. Ombuden, ca 800, som åker på kyrkokonferensen, väljer en styrelse. Det står inte därefter GF:s AU fritt att välja vilka i styrelsen som skall få vara kvar någon vecka efter konferensen.

Inser att det är mycket i socialdemokratin jag inte förstår. Kanske allra minst synen på vem som äger rörelsen. Jag trodde fram tills i lördags kväll att det var medlemmaran genom kongressombuden. Men det verkar fel. Det verkar vara en kombination av styrelsens innersta krets och media. En sådan ordning skulle aldrig medlemmarna i equmenia och GF acceptera. Varför accepterar socialdemokraternas medlemmar det?

Jag fattar också att man kan utesluta/peta dem man anser hotar organisationen, genom att motarbeta dess syften eller liknande. Men om man gör det utifrån att man är rädd för vad allmänheten/media skall tycka, istället för att gå till källorna i kritikerstormen, ja då tror jag man hamnar väldigt nära att gå islamfobins ärenden. Om det vore så att partiledningen hade rimliga argument för att uppmuntra Omar att avgå så hade inte det hela varit lika förvirrat.

  • http://www.samuelvargthunberg.se/ Samuel Varg Thunberg

    Det var väldigt klokt skrivet.

    • http://www.facebook.com/johan.arenius Johan Arenius

      Tack samuel